Kampen om kraftverket

Första ronden

Enligt miljöbalkens 4:kapitel 6:§ är vattenreglering förbjuden i Fuluälven om påverkan på miljön blir större än obetydlig. Länsstyrelsen, Kammarkollegiet, Naturvårdsverket, Fiskeriverket och Svenska Naturskyddsföreningen menar alla - som med en mun - i yttranden till miljödomstolen att återstart av kraftverket medför större än obetydlig påverkan. Kraftverket kan därför inte återstartas.

Transtrands besparingsskog och sörsjöborna menar att en återstart inte alls påverkar miljön varför kraftverket kan återstartas. Detta med stöd av miljöbalkens 4:kapitel, 6:§, 3:stycket i vilket sägs att vattenreglering är tillåten om miljöpåverkan blir obetydlig

Sörsjöborna och andra har upprepat i insändare och i skrivelser begärt definitioner av begreppet obetydlig miljöpåverkan och sakliga beskrivningar av acceptabla miljöskador vid Ejforsen av myndigheterna. Om sådana finns är de enligt offentlighetsprincipen skyldiga att lämna ut dessa. Då det inte skett torde myndigheterna sakna det begärda. Hur de då kan hävda att miljöpåverkan blir större än obetydlig är förvånande. Än mer förvånande är att Kammarkollegiets representant vid miljödomstolens huvudförhandlingar tvingades medge att ingen från myndigheten ens besökt Ejforsen innan myndighetens yttrande lämnades till domstolen.

(Insändare om Ejforsen kan bl.a. sökas i Dala-Demokratens och  Falu-Kurirens Internetupplagor Skriv in ordet "Ejforsen" i respektive sökmotorn)

När domstolen besökte kraftverket samlades byn till en demonstation. Drygt hälften av 120 byns invånare trotsade höstvädret och tog ledigt från sina arbeten för att med plakat och sång visa sitt stöd för byns kraftverk och för att visa på myndigheternas tveksamt sakliga bedömningar av miljöpåverkan. Det syntes att Sörsjöborna gick man ur huse för denna för dem viktiga och känsloladdade fråga. Man fick också stor uppmärksamhet i media, eftersom demonstrationen blev första nyhetsinslaget i Gävledala Nytt den 24 oktober 2006.

Miljödomstolen delade skogsbolagets och sörsjöbornas uppfattning att miljöpåverkan blir obetydlig och t,o,m positiv för miljön varför kraftverket kan återstartas. Glädjen i byn blev stor men kort. Länsstyrelsen, Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och Svenska Naturskyddsföreningen har alla överklagat miljödomstolens beslut. De fortsätter att med ljus och lykta söka en juridiskt hållbar lösning att stoppa återstart av kraftverket. Skulle de lyckas med detta stoppas en möjlighet att producera ren och koldioxidbesparande el. Detta när allt fler regeringar och enskilda inser nödvändigheten att minska utsläppen av koldioxid. I bybornas ögon misskrediterar därför miljömyndigheterna sig själva när man envist försöker stoppa återstart av det lilla bykraftverket.

Transtrands Besparingsskog och vår by vann första ronden. Vi sörsjöbor är beredda att fortsätta kampen för vårt kraftverk — vårt kulturarv - i en andra rond. Detta mot en motståndare som visat att man i miljödomstolar kan presentera tveksamt underbyggda bedömningar av miljöpåverkan. För att vår ojämlika kamp för vårt kraftverk skall bli allmänt känd hoppas vi på fortsatt utrymme i media, uppmuntran och fortsatt stöd av tidigare och nya insändarskribenter.

Naturvårdsverkets överklagande till Miljööverdomstolen

Naturvårdsverket har anhållit om och fått anstånd i två månader med att lämna sitt överklagande. Detta för kunna utveckla grunder till stöd för sin talan mot en återstart av kraftverket. Förväntas kunde att man nu skulle presentera nya och mer specificerade grunder för sin talan. Principiellt nya sådana är svåra att finna. Man fortsätter som tidigare att mer eller mindre ospecificerat anse eller mena att en återstart medför oacceptabla skador på miljön.

Några exempel: Liksom till Miljödomstolen säger man att Transtrands besparingsskog inte visat att påverkan på miljön blir obetydlig vilket enligt Miljöbalken är en förutsättning för att en återstart skall kunna beviljas. Detta även nu utan att klart precisera sig.

Besparingsskogen har, vilket krävs i Miljöbalken,  tagit fram en  miljökonsekvensbeskrivning. Hur Naturvårdsverket utgående från den kommit till uppfattningen att miljöskadorna blir större obetydliga är svårt att förstå. När man ber verket definiera begreppet obetydlig miljöpåverkan,  lista och sakligt beskriva acceptabla skador i fallet Ejforsen fås inte det som begärs. Inte heller svarar man på frågan om och när personal från verket besökt Ejforsen. En rimlig slutsats av detta är att man antingen inte vill lämna ut det begärda eller så saknar man det som begärs. Om det sista gäller saknar man facit att bedöma besparingsskogens skadevärderingar mot. I så fall är delar av verkets talan mer eller godtyckliga bedömningar gjorda bakom skrivbordet vilket bland annat omöjliggör granskning av sakligheten i verkets talan. Om så är fallet torde rättssäkerheten hotas i fallet Ejforsen.

Man skriver att de i miljökonsekvensbeskrivningen angivna flödesstorlekarna i älven och i fåran till kraftverket medför skador på fisk, bottenfauna och strandväxtlighet. Detta igen utan att klart motivera varför så blir fallet.

Det mest konkreta man finner i inlagan är att det i älven finns en nedströmslekande öringsstam, en storvuxen vandringsöringsstam, en storvuxen ursprunglig harrstam och en ursprunglig rödingsstam och flodkräfta. Transtrands fiskevårdsförening vars medlemmar, till skillnad från verket, består av folk som regelbundet fiskar i forsen slog nyligen på ett styrelsemöte fast, att det vid Ejforsen inte finns vare sig storvuxen vandringsöring, röding eller lekplats för öring, och någon flodkräfta har det aldrig funnits!

Naturvårdsverket hävdar vidare att en återstart av kraftverket medför vandringshinder och att fisk riskerar att sugas in i turbinen. Det har enligt ortsbor aldrig kunnat påvisas under de cirka 60 år verket var i drift, så varför skulle det bli ett problem nu?

Slutintrycket av inlagan är att man med ljus och lykta tycks söka skäl att säga nej till en återstart.

Sörsjöns byalag